knottet.blogg.se

Hej igen bloggen.. Än en gång, det var ett tag sen ;)

 

Det är något jag måste få ur mig. Ösa ur mig känslor. Känns som att jag inte kan låtsas längre och hymla om det. För vad har jag att skämmas över egentligen? Det är så vanligt men ändå är det något man inte pratar om. Jag mår inte bra psykiskt. Har gått hos en psykolog i några veckor och idag blir det mitt tredje besök. Det är hemskt. När man ska vara som lyckligast och må som bäst gör man inte det. Allt är egentligen bra, fattar inte varför det ska bli så här..

 

Jag har ångest. Jag isolerar mig och tar mig inte någonstans när jag är ensam och det är jag ju under dagarna. Alla hyllar min viktnedgång men de vet inte vad det beror på. Jag äter knappt. Inte konstigt att man har gått ner 12 kilo sedan juli. Jag är så trött men ändå kan jag inte sova. Min ångest övergår nästan i panikångest på kvällarna och det underlättar något om David håller om mig när vi ska sova. Det enda jag lägger större energi på är att Eira ska ha det bra, ändå känner jag mig otillräcklig. Värdelös.. För vi har ju det så bra.

 

Jag har dödsångest, är helt säker på att jag är sjuk och kommer dö snart. Låter vrickat men det är sant. Är egentligen inte rädd för att dö men är rädd för att lämna Eira, precis som mamma och Stuffe har gjort för mig. Tror jag har hudcancer för att det har exploderat födelsemärken på mig och vet inte om det är jag själv som gör att dessa kliar. Har varit till en läkare som sagt att de är normala och ofarliga men tror inte på det. Skäms över att berätta hur det är trots att psykisk ohälsa är precis som vilken annan fyskisk sjukdom som helst.

 

Känns något lättare att ha skrivit detta, för det betyder att några vet..