En ängel
Går du med mig än, min kära vän,
Fast jag inte längre ser dig?
Är du kvar här på jorden,
Så som du är kvar i mitt hjärta?
Jag ligger kvar och grubblar,
Det är ödsligt tyst runt om mig.
Tårar bryter ut och faller,
I tanken på dig.
En ängel som här glömdes kvar,
Har nu fått sina vingar.
Vart flyger du nu, min ängel?
Vart flyger du nu?
Flyger du genom himlaporten, säg?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Eller är jag ensam nu?
Var du nu än är, min vän.
Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där,
Tills jag möter dig.
Jag hoppas du är lycklig nu.
Så som jag var med dig.
Och smärtan du har lidit,
Hoppas jag är glömd.
Sväva fritt, min kära vän.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel.
Fast jag inte längre ser dig?
Är du kvar här på jorden,
Så som du är kvar i mitt hjärta?
Jag ligger kvar och grubblar,
Det är ödsligt tyst runt om mig.
Tårar bryter ut och faller,
I tanken på dig.
En ängel som här glömdes kvar,
Har nu fått sina vingar.
Vart flyger du nu, min ängel?
Vart flyger du nu?
Flyger du genom himlaporten, säg?
Eller till världens ände?
Flyger du bredvid mig?
Eller är jag ensam nu?
Var du nu än är, min vän.
Vart än vägen för dig.
Lova att du väntar där,
Tills jag möter dig.
Jag hoppas du är lycklig nu.
Så som jag var med dig.
Och smärtan du har lidit,
Hoppas jag är glömd.
Sväva fritt, min kära vän.
Du är fri nu.
Och tills vi åter möts,
Farväl, min ängel.
Jon Henrik - Daniels jojk
För några kvällar sedan hade jag svårt att somna. Tänkte på den 25 november, klockan 20.35. Dagen och tiden som du lämnade oss. Lämnade mig. Minns ditt sista leende. Precis det leendet, innan du tog ditt allra sista andetag. Det var befrielse, från den smärta och sjukdom som plågade dig så. Minns även samtalet jag fick tidigare den dagen. Då jag fick veta att du var i slutskedet och det inte var långt kvar. Att du snart var borta. Den sorg och smärta som sköljde över mig var outhärdlig. Jag kunde inte hjälpa det, jag skrek och tårarna forsade. Snart skulle ännu en älskad människa tas ifrån mig. Trodde inte att det skulle gå så fort, att det var möjligt.
Men mitt starkaste minne av dig är ditt skratt och det vill jag aldrig någonsin glömma. Tanken på det får mig att le så där fånigt, bara för mig själv. Det är en sorg i mitt hjärta att du aldrig fick bli den morfar som du skulle varit idag. Det var inte så här det skulle bli. Så fel. Soliga vårdagar tänker jag lite extra på dig. Jag vet hur mycket du skulle njutit av det fina vädret där ute på altanen. Jag saknar dig så, massa kärlek.
